Mitt första örngömsle var inte lika väl planerat som senare gömslen, men fyllde sin uppgift väl under cirka sex år. En kall vinterdag, som kunde ha slutat i katastrof, gick det upp i rök sedan min provisoriska ”kamin” fattat eld. Allt gick mycket fort men jag lyckades rädda mig ut med en del av fotoutrustningen innan gömslet var övertänt.
Sen stod jag där i svedd mössa och med svedda ögonbryn och fotograferade eländet…

Jag har sedan provat både flyttbara och fasta gömslen av olika material, mer eller mindre funktionella, innan min första trädkonstruktion kom till på cirka 8 meters höjd.
Vilket lyft! Här kom jag örnarna nära på ett nytt sätt även om jag ibland fått dela rum med både nyfikna talgoxar och upprörda getingar som byggt bo i mitt krypin.

Mitt senaste fotogömsle är ett högt och gediget bygge, rymligt och med rejäla fotogluggar
under plåttaket. Det finns utrymme för både vila och arbete, fotograferande, skrivande och filosoferande inför en milsvid utsikt med Vitbergens böljande blå linjer i fonden.
Här har jag har planerat för och börjat jobba på ett nytt sätt som jag tror ska ge nya dimensioner åt mina bilder.