Den örn som jag bäst lärt känna både till utseende och beteende var en äldre örn som var med från början av min fotoresa. Dess säkraste kännetecken var en mörk fläck i vänster öga.
På höstkanten när det var dags att börja ligga ute i gömslet var det varje år lika spännande att se om "den gamle" skulle dyka upp.

Eftersom örnen är skygg och har skarp syn var det med spänning jag inledde närbildsfotograferingen. Det kändes overkligt att få se en kungsörn på riktigt nära håll genom ett teleobjektiv. Efterhand har jag tagit närbilder där jag ibland koncentrerat mig på huvudet, ibland på klorna eller vingarnas teckning.

En sommar var jag ute och byggde om i mina gömslen. Kungsörn är vanligtvis mycket tystlåten, men en dag fick jag höra det välbekanta ropet. Högt ovanför mig cirklade en örn, till teckningen mycket lik min "gamle bekant", som säkert många gånger sett mig lägga ut kött i skymningen eftersom han uppehållit sig i området även då åteln varit tom och därför troligtvis sammankopplat mig med mat.
Kanske han på sitt sätt ville markera att han kände igen mig.

När den gick till de sälla jaktmarkerna för några år sedan tog en örn från Finland över reviret.
Finlandsörnen ha-de av och till funnits i grannskapet sedan 1998, nu tog den över som revirörn fram till
i december 2007 då den dödades av tåget. Den hade lockats till järnvägen av renkadaver,
överraskades av tåget och flög in i dess front när den lyfte.
Den var då tretton år gammal.

Den nuvarande revirhanen som jag fått följa under ett antal år,
är en temperamentsfull kungsörn, ringmärkt i Vindelns kommun.
Den har väckt intresse hos experter på grund av sin unika dräktkaraktär,

trots att den är tolv år gammal har den fortfarande kvar vita markeringar under vingarna

och på stjärtfjädrarna.

Här kan vi se honom para sig med en yngre hona, i januari 2012.